Likvidation

Om Hitler hade vunnit andra världskriget, hur hade världen sett ut idag? Robert Harris "Faderland" utspelar sig år 1964, samma år som Stor-Tyskland firar Hitlers 65 års dag. Riket sträcker sig från Kaspiska havet till Nordsjön och de tyska lydstaterna är renrensade från judar, homosexuella och andra "samhällsfarliga" element. Sedan krigsslutet har kallt krig rått mellan Amerika och Tyskland, men nu börjar de hårda gränserna mjukas upp. Presidenten planerar att besöka Tyskland för att visa sitt politiska stöd. Och det är strax före detta tillfälle som en medelålders utsliten kriminalare fiskar upp ett lik ur havet. Liket visar sig vara en gammal räv inom det nazistiska partiet. Han var en av deltagarna i Wanaseekonferansen (där man beslutade om judarnas fruktansvärda öde). Av de många deltagarna är denna man en av de sista överlevande - alla andra har avlidit (mer eller mindre naturligt). Det tycks som någon vill skyla över det förflutna och inte skyr några medel för att uppnå sitt mål. Kriminalaren börjar rota i fallet. Nu börjar en kamp mot klockan för att blotta nazismens mörka hemlighet.

Robert Harris har en utvecklad förmåga att brodera in äkta historiska dokument i skönlitterära skildringar. I "Faderland" känns många dokument igen, exempelvis från Wanaseekonferansen, Speers memoarer och andra källor. Alla dokument fram till 1942 är autentiska vilket jag uppskattar i en berättelse oavsett om den är skönlitterär eller ej (det är inte alla historiker som är noggranna av sig). Tyvärr brister författaren i utförandet av (vad jag antar att han ville skapa) en spännande deckarhistoria. Han har skapat en mörk och besynnerlig värld med samma inslag som Orwells "1984", men till skillnad från den boken, saknar Harris en tydlig (och trovärdig) grund för sin skapelse. För en fungerande intrig där spänningen jobbas upp till en höjdpunkt där kriminalaren får bekräftat (det han egentligen redan vet) vad Tyskland gjorde med judarna, behövs kontrast. Man måste iallafall föreställa sig att landet är relativt välbärgat för att det ska hugga till. Om alla egentligen vet om vad som hände med judarna och är väl till mods när de utnyttjar deras rikedomar, ägodelar, bostäder osv, så blir ju insikten att judarna mördades ganska fadd. Och intrigen meningslös! En konspiration måste komma som en överraskning och det gör inte den här. Man frågasätter mer hur någon kunde låtsats som ingenting - och isåfall, är det som sker i vår verkliga värld IDAG, inte mycket värre än det Robert Harris beskriver i sin roman? I vår värld är Amerika en demokrati (till synes iallafall) och Bush använder samma språk som Hitler gjorde (istället för att måla ut judarna som ondskan på jorden har Bush låtit muslimerna ta platsen - Amerika behöver alltid en världsfiende) men vi är inte tvingade att tro på honom! Ändå stödjer de flesta demokratiska stater Amerikas agerande i olika utrikespolitiska ageranden. I det Tyskland som Harris målar upp härskar diktaturen. Jag hyser större förståelse för att människor i en diktatur håller tyst - än de i en demokrati.

Och av den orsaken tycker jag att boken saknar nerv. Verkligheten är helt enkelt hemskare än dikten. Vidare uppskattar jag inte fokuseringen på bara judar. Harris skriver sin berättelse om judarna som den enda utsatta gruppen. Men trots allt dödade nazisterna sina egna (handikappade, funktionshindrade, kommunister, homosexuella) med samma frenesi som de dödade judar. Zigenare var en av de värst drabbade grupperna och detta glöms ofta bort. Tyvärr tyckte jag att Harris slarvade bort en bok som annars kunde varit riktigt bra. För grundidéen är mycket intressant! Hur hade världen sett ut om Hitler hade vunnit andra världskriget? Frågan är intressant, men författaren besvarade den inte på ett insiktsfullt sätt. Och därför får boken enbart en tvåa i betyg. En svag sådan!!