Likvidation

IG Farben var Tysklands största industrikoncern. Tre IG Farben profiler fick nobelpriset. På samma gång som IG Farben står för gaser, utnyttjande av slavarbetskraft i Auschwitz och andra etiskt riktigt läbbiga saker står IG Farben också bakom konstgödsel (befria världen från svält), aspirin (befria världen från huvudvärk) och konstfärg. Behållningen av boken är förordet av Harry Schein - som tar upp just dessa aspekter, de båda sidorna på det kapitalistiska myntet. Därefter tar alltså J Borkins jakt på "sin vita val" sin början och man får följa IG Farbens grundande, konflikter, konspirationer och agerande under första världskriget - och senare i andra världskriget. Troligen andas min recension redan här frusteration, eftersom denna bok är något av det tråkigaste jag läst.

Jag ska göra ett undantag för mina recensionsregler. För att recensera en bok för lettura kräver jag att man läst HELA boken och att det inte gått mer än en vecka sedan man läst den (för att boken ska vara i färskt minne och inte blivit fördunklad av andra böcker man läst). Men ibland stöter man på sådana böcker som är så fundamentalt trista att läsa att varje sida blir en tröstlös kamp. Jag har bara femton sidor kvar i "Hitler & IG Farben" och det vore så lätt att strunta i att recensera den överhuvudtaget och bara låta den vara. Men i mitt digra bibliotek rörande material om förintelsen bör ju även de där böckerna som tarvar sågningar vara med. Så jag gör ett undantag, för den här gången. En varning måste ju trumpetas ut med ett sånt här sömnpiller till bok!

IG Farben är ett företag som speglar både fördelar och nackdelar med kapitalismen. Historien visar på ödesdigra resultat när man sätter vinsten först och ser på människor blott som medel för att nå ett mål. Slavutnyttjandet nådde sin allra otäckaste etiska kulmen under IG Farbens inflytande i Auschwitz. Slavkraft hade före detta setts som ett kapital i sig. För att få ut bästa möjliga förmåga av sina slavar var man tvungen att behandla dem efter omständigheterna väl. I Auschwitz försvann till och med denna komponent. Människor kom, arbetade och dödades. Arbetskraften sinade aldrig, eftersom det kom offer från hela Europa. De etiska konsekvenserna av hur ett storföretag utnyttjar situationen kunde i denna bok belysts på ett mycket intressant sätt.

Tyvärr verkar författaren ha en föreställning om att upptravade fakta räcker för att skapa en läsvärd bok. Det förekommer  ytterst få diskussioner rörande vad som verkligen skedde. Författaren raddar upp händelser, personer och datum utan några som helst ambitioner att reflektera kring detta. Efter ungefär halva boken avslutas historien i Nurnberg och med spridda anmärkningar om att IG Farben uppstod på nytt under nya företagsnamn. Sen byter författaren STYCKE (ja faktiskt bara ett stycke) och börjar berätta historien en gång till - från början, fast ur en lite mer ointressant vinkel. Jag är övertygad om att den här boken kommer gå till historien som den kompositionsmässigt dummaste bok jag läst. Istället för att plöja hela boken kan man med fördel läsa förordet och nöja sig med det.

Jag ger denna bok en etta i betyg.