Hitlers sjukjournal
Kan det vara intressant att läsa Hitlers sjukjournal? Okej, jag ställer frågan på annat sätt - kan det vara intressant att läsa Hitlers sjukjournal, för vem som helst som INTE är historia-junkie och kan rabbla upp alla krigsförbrytarna vid Nurnbergrättegången fram och baklänges som rinnande vatten? Nej, egentligen inte! För att vilja läsa Hitlers sjukjournal måste man antingen vara en bindgalen fanatiker (det är väl inget fel i det) eller professionellt engagerad i ämnet (tex skriva en uppsats) för Doktor Morells anteckningar kring Hitlers sista år, illustrerade med mycket detaljerade beskrivningar av Hitlers avgasrör (rumpa) är faktiskt lite åt kuriosa hållet. Faktiskt. Men, självklart, om du som jag, läst det mesta du kan komma över rörande Hitlers sista dagar och närmaste krets, faktiskt vill veta vad som försegick i diktatorns huvud vid sidan om alla trista bordsamtal med eggande monologer om alltings beskaffenhet - då är det här boken för dig!
Har inte du någon gång undrat om Hitler var knäpp i huvudet, både bildligt och bokstavligt talat! Var han påverkad av droger, och hur mycket inflytande hade egentligen hans livläkare på hans beslut? Himmlers svenska massör Kersten hade som bekant stort inflytande på Himmler, varför de naturliga slutsatserna rörande Morells påverkan kommer flygande och slår ner med dunder och brak. Besvikelsen blir dock större när man inser att Morell var en fjant. Mestadels består Morells anteckningar av enkla noteringarr rörande Hitlers dåliga mage och självömkan för att ingen tyckte om doktorn.
Nästan alla böcker jag läst som nämner Morell har gjort det med avsmak. Jag har inte helt greppat varför alla hatade doktorn så fruktansvärt mycket. Och efter att ha läst sjukjournalen står jag fortfarande oförstående. För så jävla hemsk verkar han inte vara. Självcentrerad javisst, men inte elak och knappast dryg. Det tycks sig snarare vara så att han hatas för att Hitler var så förtjust i honom och sällan ifrågasatte hans behandling. Å andra sidan har jag svårt att förstå historikers agg mot en läkare som behandlade Hitler så vårdslöst att han nästan förgiftade honom - är det inte något vi borde vara tacksamma för?
Skämt åsido verkar doktorn vara en ganska förarglös typ som fick ta mer skit än han egentligen förtjänade, både bildligt och bokstavligt talat. I min recension av "Förintelsen inför rätta" har jag tagit upp historikern David Irving. Som historiker inom förintelsen är David Irving tveksam men denna bok känns trovärdig. Jag finner inga motiv till att Irving skulle förvanska Morells anteckningar - de talar för sig själva. Däremot stör Irvings attityd mig väldigt mycket. Jag tycker det är naturligt att man ifrågasätter Morells metoder, men jag finner ingen ursäkt för att benämna honom som den "feta" doktorn (vid fler än fem tillfällen). Benämningen andas förakt och Morells kroppsvikt har i alla omständigheter inte ett dugg med saken att göra. Små pikar som framträder mellan raderna gör läsningen irriterande. Det känns ovidkommande. Rent allmänt kan man säga att denna bok är läsvärd endast för fantasterna. Jag har den på toaletten som skitlitteratur. Det är onekligen en ganska frän känsla att veta att man skiter bättre än Hitler!
Boken får en trea i betyg. 
