Likvidation

Gena inte genom parken! Klä dig inte i för slampiga kläder! Drick dig inte berusad! Gå inte hem med någon främmande man! Gå inte hem med någon man som du känner! Flirta inte! Använd inte trosor i någon sexuell färg (svart)! Kråma dig inte framför kameran! Ha inte sex med någon som är vän med en potentiell våldtäktsman! Åk inte svarttaxi!

En riktig våldtäkt äger rum i en park. Det riktiga offret är oskuldsfullt och gärna ungt. Förövaren/förövarna har utländsk härkomst och brottsligt förflutet, inte sällan är de också missbrukare. Detta vet vi eftersom vi ständigt matas av bilden i massmedia. Våldtäkt som begås av pojkvännen eller kompisen under fylla, faller inom olika förklaringsmodeller (där den slutliga förklaringen oftast skuldbelägger offret som inte höll sig inom ovanstående ramar). Det potentiella våldtäktsoffret är väldigt likt dig och mig!

Du har haft sexuella erfarenheter. Du har kysst din pojkvän i sällskap av flera kompisar. Du har dansat flirtigt med eller inför människor du inte känner. Du bär svarta trosor (eller om du är en riktig hora som förtjänar intrång i alla hålen samtidigt - string). Du har figurerat på bilder som visar upp din kropp på ett fördelaktigt sätt. Du har druckit dig full. Du klär dig gärna i kort kjol eller tajta kläder. Du ser ibland flörtig ut.

Om du - eller den potentiella förövaren kan svara ja på en av dessa frågor (t ex om du dansat flirtigt - för det kan knappast offret avgöra!) är du ett potentiellt våldtäktsoffer! Vid en rättegång kan det visa sig att våldtäktsmannen blir friad för att du inbjöd till våldtäkt.

Det är alltså inte lätt att vara ett potentiellt våldtäktsoffer. Det finns många gränser man inte ska överskrida och många regler att följa. Inte sällan upptäcker våldtäktsoffret sig bli ifrågasatt, hånad och skambelagd. Det är få brott som anses så allvarliga - men så sällan leder till verkliga åtal. Kanske är det också därför så få våldtäktsbrott anmäls. Offret vet vad hon har att förvänta sig när ord står mot ord. Få orkar med en rättegång där privatlivet vänds in och ut för att bevisa att kvinnan inte borde blivit våldtagen.

När jag läser Wennstams bok "Den riktiga våldtäktsmannen" slås jag gång på gång av att det lika gärna kunde varit jag. Med mitt förflutna som utvikningsmodell är jag rena barnleken för en duktig försvarsadvokat! Våldtäktsmän kan känna sig ursäktade! Och faktiskt är det inte bara jag som går omkring med en skylt där det står "Våldta mig!" på - utan i stort sett varje tjej i hela Sverige. Absurt är bara förnamnet!!! Var denna attityd har sitt ursprung tål att diskuteras. Men att attityden speglar sig i vårt rättsystem är sjukt. Det är nedlåtande mot både män och kvinnor!

Att män när de får veta att de är djur som inte kan kontrollera sin sexualitet - inte reagerar i det kränkande, är för mig ett frågetecken! Män liksom kvinnor borde reagera och hävda sin rätt att ta ansvar. Det borde vara lika självklart för alla att avbryta en sexuell handling om partnern verkar tveksam. Tyvärr ligger en stor del av problemet i alkoholen. Det är svårare att se tveksamheter när man druckit. Dock har jag ytterst svårt att förstå varför alkohol ska URSÄKTA ett felaktigt beteende. Liknelsen mellan sex under alkoholens inverkan och bilkörning under alkoholens inverkan är inte så dum som den kan verka. De flesta skulle tveka inför att sätta sig i en bil och köra onyktra. Och om de gör det kan de inte skylla på alkoholen om de kör på någon. Det ligger i sakens natur att man saknar viss kontroll över trafiken om man är onykter. Men det ligger också i sakens natur att bilkörning under alkoholpåverkan är fel! Sex under berusning är som bilkörning. Man har inte helt koll på alla komponenter. En unge kan springa ut framför bilen och man hinner inte reagera. En kvinna kan säga nej - och man kan missa det. Slutledningsvis får de personer som vet med sig ha dåligt ölsinne, låta bli att dricka för att inte förorsaka skada på omgivningen.

Att flytta fokuset från förövaren till offret och ifrågasätta hennes vandel är för mig skandal utan like. Icke destå mindre är inställningen belysande. Visst råder det viss jämställdhet i Sverige, bättre än i många andra länder. Men i rättsliga sammanhang är det uppenbart hur ojämlikt vårt samhälle faktiskt är. Katarina Wennstams bok om riktiga våldtäktsmän är en resa med uppehåll på samma stationer som förintelsen. Mönstren för självförintande och skuldpåläggning av offren finns i allra högsta grad också i vårt samhälle.

Författaren lyckas visa detta på ett klarläggande sätt. Men hon lyckas också skapa en diskussion som omfattar både kvinnor och män. För i det yttersta berör detta män precis som kvinnor. Orättvisan i synen att riktiga män våldtar istället för att stoppa om - är i jämnlikhetens namn fruktansvärt nedslående. Jag facinerades av bokens innehåll såväl av dess dialogiska form. Det märks att författaren brinner för sitt ämne och att hon har riktet inställt på att upplysa folk på olika medvetande nivåer. Jag gav boken en stark femma i betyg och kommer fortsätta läsa böcker av författaren.

Sammanfattningsvis - Våldtäkt, det tänkte du inte på när du drog på dig dina svarta trosor och hoppades få en rolig kväll med polarna!??