Likvidation

Det kommer alltid finnas anledning att diskutera etiska perspektiv på människans sexualitet. För människan är en sexuell varelse, hur vi än vrider och vänder på det.  Och sex är inte enbart biologiskt. Människan är ett av de få djur som har sex för njutnings skull, och inte bara för att reproducera sig. Men de som hävdar kärleken vara skild från sex eller tvärtom hamnar ofta i en återvändsgränd. Kärlek och sex bör hänga samman för att människan ska må bra. Föreställningen om sex liknar (enligt mig) föreställningen om Gud. Det finns lika många föreställningar om sex, som det finns människor. Alla har sin bild av vad som tänder och vad som är sunt. Våra gränser är sällan desamma. Många gränser måste perforeras innan vi vet vilket värde de har. Varje människa ska utforska och uppleva. Och precis som kärleken föds på nytt mellan varje älskande par, gör också sexualiteten det. Och för de allra flesta människor är sexulaiteten en oerhört känslig fråga.

Hur värderas vår sexualitet i samhället? Vad är acceptabelt och vad är onormalt? Kan det onormala skifta från tid till tid? För ett par hundra år sedan fördömde samhället sex före äktenskapet. Ve de kärleksbarn som föddes av föräldrar som inte var gifta. Mödrarna blev ofta föraktade och utfrusna i samhället. Idag har synen på barn födda utom äktenskapet förändrats. Det är rumsrent och knappast något man reflekterar över. Inte alltför sällan krockar vår uppfattning om detta med uppfattningar i andra kulturer, där man fortfarande värderar kärnfamiljen högt.  I vårt samhälle har vi gått från att värdera det kollektiva högt, till att sätta individen i fokus. Samhället har sekulariserats och människan i många avseenden - befriats.

Detta har gett både positiva och negativa konsekvenser. Vi lever här och nu. Alltså agerar vi kortsiktigt, utan vidare funderingar över hur vårt handlande kan drabba framtida generationer. Här och nu utnyttjas naturen till bristningsgränsen. Här och nu används människor som medel för att tillfredställa impulsiva nycker. Individen står i centrum och det kollektiva samhället kommer i andra hand. Det positiva med detta är att människan får en större frihet och ett större ansvar att bestämma vem hon vill vara. Hon behöver inte längre foga sig efter den massans attityd om vad som är normalt eller ej. Det är t ex inte samhället som skall bestämma om du får uttrycka din kärlek till en individ av samma kön. Synen på människan som en tänkande varelse som man ska visa respekt för, har ökat. Samtidigt följer ett ansvar med friheten och inte alla människor är redo att ta konsekvenserna av det ansvaret. Friheten har befriat oss från tabun och hyschhysch, men samtidigt också öppnat en dörr till det helt igenom egoistiska. För sin egen njutnings skull kan man behandla människor som objekt. Framför allt kvinnor behandlas som sexuella objekt i porrfilmer och utvikningstidningar. De få som protesterar mot en sådan utveckling av sexualiteten anklagas vara moralister eller frigida - vilket gör en rättvis och respektfull debatt svår genomförd.

Och samtidigt trappas de sexuella kraven upp bland ungdomar. Ungdomsmottagningar vittnar om hur unga flickor kommer in och våndas över att de inte njuter av analsex - trots att de "borde". Den väldigt ensidiga porren påverkar människor att tro att lust bara kan se ut på det ena eller andra sättet. På ytan är sexualitet något vi pratar öppet om, vi begrundar avklädda skådespelerskor och oljeindränkta överkroppar i rap-videos. Sex finns överallt, i tidningar, i musiktexterna, i filmer och i tv-serier. Men ändå pratar vi inte om sex på någon djupare nivå. Veckotidningarna manar läsarna att prova 9 kamikazeställningar i veckan eller fiffiga tricks för att åtstadkomma en fontänorgasm. Man glömmer ömheten och den trevande lust som varje människa själv måste hitta fram till. Och något går förlorat.

Det är oftast kvinnan som drabbas. Men samtidigt är sex också makt. Sex kan vara ett sätt för en ung tjej att ta kontroll över sin tillvaro och synas. Kortsiktigt är det inget bra val. Men är man tretton år och vill bli sedd tänker man kanske inte så långt. Och det är knappast bara ungdomar som är ambivalenta. Vuxna människor botoxar sig, opererar brösten och försöker passa in i ramen för hur en sexig - självständig person ska se ut och vara. Om detta och mycket mer skriver Ann Heberleius om i sin bok "Den sexuella människan" som är något så ovanligt som en rolig kurslitteraturbok. Genom att illustrera med litterära exempel målar författarinnan upp tydliga etiska problem som angår både mig och dig. Författaren tar upp vår västerländska syn på sex, kön och jämställdhet och ställer den mot andra kulturers perspektiv (som många gånger är mer respektfulla mot kvinnan). Heberlein är varsam med pekpinnarna och låter läsaren själv avgöra vilket ställningstagande hon vill ta i de olika frågorna. Att författarinnan också kan tillämpa etiska aspekter med exempel i litteratur som Per Hagman, Elin Lindqvist med flera visar på rörlighet och ger mig en känsla av att jag lättare kommer se mönster i tillvaron. Sånt uppskattar jag alltid. Det finns mycket mer som kan sägas om boken, men egentligen är det en sådan bok som skall diskuteras inte recenseras. Men rent allmänt måste jag säga att jag blev förvånad över hur knivskarpt författaren tar sig an svåra frågor och hur lättläst boken faktiskt var. Jag kommer troligen inhandla den och ha i bokhyllan. Den är en liten pärla och får en fyra i betyg.