Likvidation

Hédi Freid föddes i en liten stad i Tjeckoslovakien. Helt ung deporterades hon och hennes familj till Hitlers dödsläger i Polen. Hédi överlevde och flyttade till Sverige. Hon har skrivit om sina upplevelser i fyra böcker. "Skärvor av ett liv", "Livet tillbaka", "Ett tredje liv" och "Livets pendel". Denna bok är en blandning mellan det fiktiva och verkligheten. Vi följer en ung överlevande tonåring genom livets tvära kast mellan lycka och djupaste ångest. Denna bok tar upp viktiga aspekter på hur länder möter upp främmande individer från andra kulturer. Vi ställer höga krav på folk att passa in i snäva ramar. Ibland fungerar integrationen, men allt för ofta leder en ogenomtänkt och ohuman flyktinghantering till destruktiva handlingar och växande främlingshat hos befolkningen.

Tyvärr tror jag inte på Hédis huvudperson. Jag älskr när hon berättar om sig själv, men i sådan här fiktiv stil kommer jag på mig själv att ifrågasätta vad som är påhittat och vad som är på riktigt. Det kanske är en kvarleva från den kurs jag gick i somras som bland annat handlade om bemötandet av förintelseförnekare. Minsta osäkerhet kan vara förödande för argumentationen. Det borde inte vara det - men tyvärr är det så det är. Förintelseförnekarna tar fasta på minsta inkonsekvens eller misstag i minnesförteckningarna. Därför känner jag ofta att jag vill ha fotnötter i all litteratur om förintelsen. Jag vill kunna kolla upp det själv. Fiktiva berättelser fyller ingen egentlig funktion även om det självklart finns undantag (Vibeke Olssons "Molnfri bombnatt" är ett sådant undantag). Men "Livet tillbaka" fungerar alltså inte särskilt bra. Det är en rörig bok som berättade Hannas historia ganska oengagerande. Det perspektiv som författaren använder när hon betraktar omgivningen och dess reaktioner mot den unga flickan, är briljanta, men medkänslan för unga Hanna uteblir. Jag tycker denna berättelse är kraftlös när jag jämför den med Hédis andra böcker. "Livet tillbaka" får en tvåa i betyg