Likvidation

Anne Frank och hennes familj är holländska judar. De tvingas gå under jorden när nazisterna ockuperar Holland. Tack vare goda vänner får familjen bo i en våning ovanför ett kontor. Anne Frank skrev dagbok i flera år. Hon skildrar livet i gömstället och hur hon som tonåring påverkas av att inte kunna röra sig fritt. Den sista anteckningen i boken andas tro och förhoppningar. Britterna är inte långt ifrån Holland och utsikterna att bli fria är inte längre otänkbara. Bara några dagar senare förråddes Annes familj och överlämnades till Gestapo. Anne dog i Belsen strax innan krigsslutet. Hennes far överlevde dock och återvända till gömstället. Han lät publicera dotterns dagbok som idag är världskänd.

Alla har väl läst "Anne Franks dagbok"? Eller åtminstone dom som är intresserade av andra världskriget och förintelsen. Alla utom jag. På ett sätt är det absurt med tanke på all annan obskyr litteratur jag kommit över och tvingat mig igenom. Antagligen handlar det om en föreställning om att dagböcker inte är roliga att läsa. Dagböcker är biografi light, inte sanning och inte lögn men någonstans mittemellan. En dagbok berättar om hur skribenten ser på sig själv - och önskar att hon vore. Troligen stämmer detta in även på Anne Franks dagbok. Samtidigt finns det en insiktsfullhet som inte känns självklar för en fjortonåring. Anne Frank och hennes familj går under jorden för att undkomma nazisterna. De delar ett kontorsutrymme tillsammans med en annan familj. Av naturliga skäl går invånarna varandra på nerverna. Anne sprudlar av hormoner men när hon försöker frigöra sig från sina föräldrar blir det friktioner precis som i en vanlig familj. Men till skillnad från andra tonåringar har Anne ingenstans att ta vägen.

Den här boken brukar användas som en introduktion för ungdomar till förintelsen. Anne Frank beskriver en vardag svår att föreställa sig, på ett väldigt vardagligt sätt. Vi blir genom att läsa hennes dagbok, samtidigt hennes förtrogna. Sex miljoner judar som förintades under nazitiden får i Anne, ett ansikte. Samtidigt skulle jag inte vilja påstå att det är i kontexten som bokens briljans är tydligast. Snarare är Annes utveckling, andligt, själsligt och fysiskt, och hennes tankar kring livet, det som gör boken så unik. Om Anne hade överlevt hade hon utan tvivel blivit en mycket läst och älskad författarinna, för hon har förmåga att beskriva så att man ser händelserna framför sig, inte nödvändigtvis ur Annes synvinkel - men ändock. Jag hittade och köpte den förlängda utgåvan. Det finns flera och Otto Frank, Annes pappa valde i flera utgåvor att censuera sin dotters texter - speciellt de som handlade om Annes sexuella utveckling och om konflikterna i familjen. Jag kan varmt rekommendera denna bok som alltså inte bara är ett betydelsefullt tidsdokument, utan också en väldigt gripande berättelse. Boken får en stark fyra i betyg.