Likvidation

En ung judisk pojke från Budapest är på väg till arbetet 1944. Polisen stoppar honom och hans arbetskamrater. De placeras på ett godståg, på väg mot ett okänt mål. Efter dagar och nätter av törst öppnas dörrarna och pojken befinner sig i ett koncentrationsläger. Genom pojkens ögon får vi följa livet i de många läger han placeras i. I "Mannen utan öde" ger Kertezs en mästerligt osentimental skildring av livet i lägren. Boken är den första i Kertesz biografiska trilogi om sitt öde i nazisternas dödsläger och hans "överlevande" i friheten.

En nobelpristagare är trots allt, en nobelpristagare. Efter att ha läst "Kaddish för ett ofött barn" eller snarare formligen kämpat mig igenom den, kändes mitt beslut att aldrig läsa något mer av Kertezs högst genomtänkt. Men skam den som ger sig! Följaktligen gav jag mig i kast med denna, "Mannen utan öde" och blev positivt överraskad. Till skillnad från "Kaddish för ett ofött barn" är "Mannen utan öde" lättläst. Därmed inte sagt att romanen är lättläst i sig själv. Men så länge bara händelserna skildras är språket stilistiskt underbart att läsa. Ibland när Kertezs skildrar huvudpersonens tankar blir det svårare att hänga med. Rent realistiskt är skildringen av tankarna väldigt trovärdig, (de flesta människor tänker nog huller om buller, utan punkt och komma och med typiska upprepningar) men i litteratur känns detta krångligt och svårläst. Det som utmärker denna roman mest är nog dess objektivitet. Kertezs beskriver, till synes utan känslor. Det blir till läsaren själv att avgöra hur han/hon hade upplevt/känt sig i samma situation. Just detta påverkade mig starkt. Här fanns inga pekpinnar, inga tårfyllda scener med pekpinne riktad mot läsaren - bli ledsen nu! Snarare väckte själva den objektiva kylan känslorna till liv - men de kändes som mina egna - inte skapade genom yttre (litterär) påverkan. Jag har läst ganska mycket litteratur om förintelsen, av förintelsens offer och hitills bara mött samma tyngd i en bok; ("Mauz", som är skriven av sonen till överlevande från Auschwitz). Jag tycker att denna bok är värd en stark fyra.