Likvidation

1920 föddes Gertrude Humps (även kallad Traudl) i München. Från och med 1942 var Traudl Adolf Hitlers privatsekreterare. Kort efter krigsslutet manade Junges vänner henne att nedskriva sin historia. Då fanns det inget sug efter personliga betraktelser från den nazistiska tiden. Man ville lägga det förflutna bakom sig och det var länge tabu att prata om aktiviteterna under kriget. Många år senare kom Traudl Junges berättelse att ligga till grund för biografier, filmer och historiska vittnesmål. "Undergången", som blev en stor biosuccé härom året är baserad på Junges bok "I Hitlers tjänst". Traudl Junges framtid som sekreterare inom de nazistiska kretsarna var långt ifrån utstakad när hon började sitt verksamma yrkesliv. Junge var en levnadsglad tonåring som inskolats i de nazistiska idealen, men själv hade flera judiska väninnor. Hon hade högflygande drömmar om att bli dansös som sin talangfulla lillasyster och fördjupade sig inte i några politiska diskussioner. Hennes far blev tidigt medlem i nationalsocialisternas parti och lämnade familjen. Junges mor kunde aldrig förlåta honom för det och skyllde Hitler för familjens förlust. Trots detta tackade Traudl Junge ja när hon blev erbjuden tjänst som sekreterare hos Fuhren. I tre år kom hon att finnas i hans absoluta närhet fram till den dag då han och hans nyblivna hustru, med insikt att kriget var förlorat, begick självmord. Adolf Hitler dikterade sitt testamente för Traudl och hon var en av de sista personerna som såg Hitler i livet.

Denna bok börjar med en biografi över Traudl Junge och analyserar hennes utveckling och skuldkänslor kring sin forna arbetsgivare. Traudl Junges oskuld bekräftades av både rättegångar och vänner, men själv lyckades hon aldrig helt komma över med vilken oförsiktig blåögdhet hon accepterade sin arbetsgivare. Denna skuld skulle komma att påverka Junge hela livet. Med denna bakgrund som utgångspunkt är boken ett högst intressant vittnesmål. Den skrevs direkt efter kriget och är i sanning en naiv och nästan rörande berättelse. Här berättar Junge om det lyxiga residentet Varglyan, om sällskapslivet kring Hitler och egna betraktelser (på en väldigt ytlig nivå) över tredje rikets mäktigaste män. På ett sätt är denna bok frustrerande att läsa. Mitt i brinnande krig visar Eva Braun filmer i den privata biografsalongen, tyska kvinnor och barn svälter - men i varglyan äts det god mat. Att inse att Hitler själv valde att leva i en bubbla, trots de fasor han var skapare till gör berättelsen stundtals surrealistisk att läsa.

Under sista året i gymnasiet skulle vi skriva ett specialarbete. Mitt handlade om Adolf Hitler och hette "Människa eller monster". Jag var naiv nog att tro att det kunde vara antingen eller. Sedan dess har jag läst så oerhört mycket material om tredje riket, pamparna, arkitekterna, Hitler, offren och medlöparna att varje ny bok bara är små pusselbitar i det gigantiska pussel som jag ser klart för mig - bara jag blundar. De flesta böcker är skrivna av historiker, teologer och sociologer. Och de flesta är "andrahands" material som grundar sig på vittnesmål som Junges i forskningsperspektiv. Det är berikande att läsa hennes egna ord - och själv göra tolkningen. "I Hitlers tjänst" är vidare en väldigt lättläst bok som "vem som helst" kan läsa. Den målar fram en annan bild av Hitler än man är van, en bild av en faderlig och vänlig kuf. Men i ljuset av det vi vet skedde, förintelsen och fasorna - blir denna bild av Hitler djupare och på många sätt otäckare. I ljuset av vad jag vet idag, hade min uppsats inte hetat "Människa eller monster" eftersom hela frågan tycks löjlig. Jag vill varmt rekommendera denna bok. Den är inte det kvalitativt mest läsvärda man kan komma över - men som historiskt vittnesmål är den ovärderlig.