Den engelska flaggan
Imre Kertesz elever ber enträget, "berätta om den engelska flaggan". När författaren försöker hamnar han hela tiden på litterära villospår. Detta kanske delvis för att han hyser betänkligheter inför att berätta en historia som är märkt av tidens tand. Men det handlar också om att han ifrågasätter berättandets struktur. För vad är egentligen en sanning? Kan en individ berätta en historia (historien) - utan att sälla sig till gällande ideal, överdrifter och etablerade formspråk? Händelsen som "Den engelska flaggan" berör är den ungerska revolten mot det sovjetiska marionettstyret år 1956.
Denna diktatur är inte lika uppenbar som den nazistiska, men därigenom också förintande på ett annat, mer subtilt sätt. Genom revolten tänds en gnista av hopp för nationens medborgare. Det unika med Kertesz är att han inte berörs av detta hopp, det tycks så otänkbart och ovidkommande att han knappast lägger märke till vad som sker dessa händelserika dagar då upproret slås ner och många tusen ungrare blir dödade.
Det är oförmågan att känslomässigt helt tränga in i händelseförloppet som är det utmärkande för denna berättelse och författaren själv.
Kertesz beskriver sig själv som han var då, som ung och avtrubbad journalist, visserligen registrerande vad som sker - men i avsaknad av förmåga att begripa konsekvenserna av det hela.
Således sätts bagatellartade händelser i nytt ljus när faran så att säga, är över. Först då kan Kertesz ta in vad som skett och vad han själv blivit ögonvittne till.
Iakttagarens roll känns igen även från "Mannen utan öde", där Kertezs beskriver sin resa genom dödslägren. Den unge pojken tvingas stänga av sina känslor för att behärska situationen och överleva. Detta behärskande har dock en emotionell konsekvens som ger känsla av att författaren rör sig bortanför denna värld. Han tycks i kontakt med konstarter, men oförmögen att leva ett liv där han tillåter sig själv vara lycklig. I "Kaddish för ett ofött barn" visar sig denna oförmåga i valet att inte skaffa barn. I denna kortroman gör Kertesz tvivlet till huvudperson. Tvivlet handlar om det upplevda är överhuvudtaget är möjligt att återberätta - och om författaren isåfall (eller någon alls) kan göra denna berättelse rättvisa. Filosofin och tankegodset härstammar från samma led som Kafka, Nietchze och Camus.
Jag tyckte mycket om denna bok. Dock är den inte särskilt lättläst. Den får en stark trea i betyg.
