Judisk humor
Den första bok jag läste av Bertil Neumann, hette "Skratta eller gråta - humor i koncentrationslägren". Jag tyckte det var modigt att skriva om ett sådant tabubelagt ämne. Vissa författare hävdar att humorn är det som skiljer människan från djuren. Nietzche samtyckte när han hävdade att människans kamp att hitta sig själv är ett bevis på att Gud måste ha humor. Något senare utropade han att Gud var död. Men humorn är tack och lov inte död. Många judiska komiker har inspirerat standup-komiken av idag. Tänk bara Jerry Seinfeldt, Viktor Borge, Woody Allen, Sarah Silverman och Betty Midler så får du en bild av hur framgångsrika judiska komiker är.
-Min son har döpt sig. - Det var tråkigt att höra, vad gör du åt saken? - Jag talade med Gud och Han rådde mig att göra som han gjort. - Vaddå? - Skriva ett nytt testamente
Enligt Neumann blandar judisk humor det komiska med tragedin. Men för att vara genuint judisk skall skämten handla om judisk kultur. För att helt greppa den judiska humorn bör man alltså vara bevandrad i judendom och ibland också förstå jiddish. Så, får man skratta åt allting? Det får man. Men det är viktigt att vara medveten om skillnaden mellan att skratta med någon - eller åt någon. Men judisk humor är sällan sådan att man gapskrattar, det finns något finurligt i skämten. De bästa ska få dig att tänka till - och de exempel som Neumann tar upp kan jag ibland uppleva vara mer av små gåtor än typiska skämt. Skämtet nedan får illustrera vad Neumann pratar om. Det gav mig en härlig känsla i bröstet! Och boken får en stark trea i betyg.
Två äldre judar träffas helt apråpå. "Vi sätter oss ned på bänken och pratar ett tag". De sätter sig ner. "Nå, hur går det?". "Bra och hur har du det själv?". "Mycket bra." Så blir det tyst. Den ena tittar i marken, den andra upp mot himlen. Den ena drar med sin käpp en halvcirkel i gruset. Den andra tar då och då handen kring sitt stora gråa hakskägg. Efter en kvart under tystnad reser sig den ena upp och säger "Det känns skönt att prata ut en stund." 
